Bones sinkin' like stones

Du är inget hot mot mitt välbefinnande längre.
Säg vad du vill men för mig är du skrapsår på knäna och kvävda skrik på hjälp. Du tröttnar visst aldrig. Att sparka mig i knävecken har blivit din fritidssysselsättning. Jag tror att du älskar att se mig nedbruten. Därför och enbart därför blir dina ord till lögner i mina öron. Därför och enbart därför tänker jag inte ägna ytterliggare en sekund att ursinnigt hata dina ord. Den dagen du förstår vad du gjort med mig och den dagen jag törs förlåta dig... Den dagen lär vänta ytterliggare ett tag.

Vi är förlorare

Hur skulle du kunna förstå
förstå att världen existerar
även utanför dina väggar
med blå tapeter och skrynkliga lakan
där tryggheten blandas med förakt
och andetagen alltid är tyngre
än de skulle varit någon annanstans.

Jag försöker skapa mening och sammanhang
men famlar blind mellan trädtoppar och vågskvalp
hur skulle du kunna förstå
förstå att för mig är världen redan ett lagt pussel
där du inte riktigt passar in
men jag filar, fortsätter fila
på dina hörn för att kunna sätta dig
i ett sammanhang och inte bara ha dig famlande
mellan trädtoppar och vågskvalp.

Death may come invisible

Din hud är full av minnen,
mina ögon slutar aldrig drömma.
Egentligen vill jag ruska dig hårt i axlarna, skrika;
och världen förtjänar inte dig
för du är det finaste jag vet.
Men jag stirrar tyst ut i tomheten,
som om du vore någon annan.
Jag är rädd,
inte för dig men
för känslorna.

Så besöker du mig natt efter natt,
lämnar mig skakande nervös i sängen.
Är du på riktigt?

Nej,
du är resterna av en alldeles för stor dröm,
en bubbla som sprack.

Nobody broke your heart

Du borde svara mig;
Nobody broke your heart, you broke your own 'cos you can't finish what you start

Men att du inte svarar betyder att du förändrats,
har du också glömt mig?

Lover I don't have to love

Hans ord dränker
mig och jag vältrar mig
i självförakt.
Det är oförståeligt
och totalt irrelevant
hur en katastrof
helt vardaglig
kunde döda mig
så totalt.
Jag är död
emotionellt.
Jag kommer aldrig
aldrig
kunna förlåta mig själv
för att jag lät dig
försvinna.

Don't you weep

Jag är så hungrig att jag nästan spyr,
jag vet inte var jag stoppa
allt hatet som skaver innanför revbenen.
Hur jag ska få livet
att släppa stryptaget kring min hals.

Hur försvinner man?

No lies just love

jag hatar känslan

känslan av att
inte finna ord

känslan av att
Din hand
passar bättre i min än
Hans hand

känslan av att
det aldrig tog slut
bara för dig

känslan av att
jag aldrig lämnade dig
mentalt bara fysiskt

känslan av att
veta att du är allt
jag någonsin
skulle kunna
önska mig

känslan av att
jag hade dig en gång
men förlorade

känslan av att
föralltid minnas
dagen när mitt hår
doftade hallon
och du kysste mig
för sista gången
och denna gången
bara
i pannan

känslan av att
till slut
tappa tron på
k ä r l e k e n

Something I can't describe

Det är som att den stora klumpen av sorg
har fastnat just bara halvägs upp
och det ledsna sitter bara i munnen
inte i ögonen eller huvudet.
Jag säger saker som jag inte egentligen känner
men som jag hade kännt någon annan gång
om det ledsna hade hunnit hela vägen upp.
Jag vet, du förtjänar det inte.
Men det är bara ord, du vet.

Much too much

Jag kan inte med säkerhet svara
är det mitt hjärta som slår så hårt och högt
eller är det dunket från ett uteställe jag hör?
Lika medveten är jag om att jag inte borde sitta där
som att du inte kommer till mig ikväll,
och lika medveten är jag om att du inte saknar mig
som att jag lärt mig att inte ta dig på orden.
Trots det sitter jag på en parkbänken
lyssnar på ljudet av mitt hjärta och dunker från musiken
tänker att du har inte egentligen svikit mig,
jag känner mig inte övergiven och du har inte svikit mig.
Du har, till skillnad från mig, bara inte berättat
om varje andetag, varje steg eller varje tanke.
Trots allt kommer du inte till mig i natt
och även om du gör kommer jag inte öppna för dig.
Jag är övertygad om att du då kommer göra mig besviken
fastän jag tvingar mig själv att inte bli det
så kommer du till slut ändå göra mig besviken.

Jag vet, du tänker inte på mig i denna minut
men jag har tänkt på dig varje minut sedan jag vaknade.

True colors

jag samlar på grus i skorna
och oavslutade meningar
finner tröst i det självdestruktiva och kan inte
sluta nedvärdera mig själv
för att känna mig lite mer värd
för hur ska man annars uttrycka sig
i en värld där vi vinglar fram
och tror att vi visst kan gå
men han sjunger
att dom måste lära sig gå
(för annars trillar vi och skrapar våra knän blodiga)
jag saknar kärleksbekännelserna
och alla lögner du dödade mig med
fast nu har jag lärt mig att dina ord
bara formades i brist på annat
och din förmåga att tala sanning var lika god
som din förmåga att få mig att komma två gånger i rad
medan solen lös in genom fönstret
på andra våningen där det stod två sängar i bredd
men jag kunde aldrig sova
för i min önskan att vara så nära dig som möjligt
hamnade jag i springan
som jag inte längre sover i sedan du lämnade mig
med mitt hallondoftande hår
på en station med bara två tågspår
och solen lös fortfarande men nu blåste vinden
i min mentala ensamhet
drogar jag svart kaffe tills jag får magsår
samtidigt som jag konstaterar att
mitt sockerintag varit lika minimalt
som din kärlek och jag känner mig
lika äcklad av vad jag ätit som
när jag fick veta att du bara var med mig
för du inte visste något annat
du var min första kärlek
och jag var inte ens din sista
för jag är lika övertygad som du är
att du är inte är kapabel att älska
någon annan än dig själv
med dina stora ord och gröna ögon

Regnmoln brukade jaga mig

ut dansar dammet
genom fönstret
spelar jag håkan hellström på högsta volym
minnen av aprilhimlen
fastän jag är frusen som december
nagelbitande och med utslag
känner jag mig som en sjukdom

Håll dig borta från elden

det brinner bakom mina ögonlock
allt det blå-grå har blivit rött och kliar
sönder i halsen men ändå mest
mellan tankarna på
för många rökta cigaretter och nostalgi
när vi satt mittemot varandra i soffan
och sjöng att
jag måste vara galen jag har aldrig känt så mycket som jag gör när jag är med dig
men kanske var det inte jag
utan du
som var den galna
som ens vågade möta min blick
vågade låna mig din säng
vågade låna mig dig själv
vågade låna mig allt utom vilkorslös kärlek
det enda jag aldrig skulle be dig om
för jag vet ju, du vet ju, alla vet ju;
håll dig borta från honom han kommer att såra dig
du bedövade mig med dina färglösa ögon
och tomma men vackra formuleringar
vet du, dina läppar smakade salt den där första dagen
det var mina tårar som du redan visste
skulle komma och du kunde inte förmå dig
till något annat än att vara tyst
för prata var det enda du var riktigt bra på
förutom att hålla om mig
tätt intill din egen kropp med fräkniga axlar
och när du andades bredvid mitt öra
vibrerade hela min kropp
men när jag andads bredvid ditt öra
vände du dig om och drog täcket om dig
för du var alltid alldeles för rädd för
att låta dig förföras
av en enkel, ointelligent och alltför självdestruktiv människa
jag tror jag halvt dog i dina händer
på dina salta läppar och fräkniga axlar
men mest i soffan där vi satt mittemot varandra
och jag sjöng
du har missförstått
jag är inte värd det här
jag har ingenting som du vill ha

Love is lost

det spränger och värker
där du krälar runt i mitt blodomlopp
stampar på mina tankar
rycker sönder mina nervceller
jag tror du vill fördärva mig
för du älskar mig för mycket
du står inte ut längre
men det gör inte jag heller
vi stoppar om oss själva
med löv från enbuskar
våra bäddar har blivit
stormande hav sedan vi
utbytte de magiska orden
jag skulle vilja säga till dig att
tillsammas är man mindre ensam
men du har redan insett det
och därför införlivat mig
i din tankeverksamhet.
älska mig.

Traveling companion

Andas in och
låtsas som du fyller lungorna.
Syresätt
kroppen blodet hjärnan.
Adrenalinet pumpandes mellan
tårna och höfterna
springer i luften och
står alldeles still.
I trettio minuter
händer ingenting alls.
Tankarna hakade visst fast i
past-present-future.
Jag är förvånad att
du ens öppnat ögonen
du ens andas.
Applåder förtjänar du
för att du alls klivit ur sängen.
När dina tankar hakat upp sig på
past-present-future.

Tårar och panikkänslor.

Den enda tanken nu är
fylld av självhat.
Och det enda varma i min så iskalla kropp,
är tårarna som strömmar ner för kinderna.
Jag vill säga;
STOPP!
Jag klarar inte mer.
Men det går inte, det är omöjligt.
Orden kommer inte ur min mun och istället
ligger jag här på golvet och dränker mig själv.
I tårar och panikkänslor.

It will never last

(Le Sport - Tell No One About Tonight)

How can something so wrong
feel so right?
Baby try not to fight
The feelings tonight
Won't cause any trouble
It won't cause any pain
Little or no disturbance
So let's dance
And tell no one about tonight

Let's dance
But tell no one about tonight

Let's dance
But tell no one about tonight

I know youth was wasted
The were mistakes and regrets
It took me years to discover
But just this evening to forget
It won't cause any fuzz
Come on just this one time
Celebration of the past
But it will never last
So tell no one about tonight

It will never last
So tell no one about tonight

It will never last
So tell no one about tonight

If your colors have started to run

Nu när allt det osagda är sagt
och jag har kraschlandat i verkligheten,
då inser jag;
Vi kan inte leva i en fantasi.
Därför måste jag ta första steget,
förändra, förbättra, förstöra.
Mina favoritord.

Du vet att jag väntar på dig.

Come into my bed

Den sista föll mot marken,
slocknade med ett pysande ljud
när den träffade den snöblöta marken.
Marsnätter är inte så påträngande som som sommarnätter.
De håller sig på avstånd, skrämmer mig inte.
För din skull släckte jag den sista cigaretten,
trots att det verkade som att det var försent för att rädda.
Illamåendet höll mig i sin famn, vaggade mig fram och tillbaka.
Jag stod still,
betraktade änderna som guppade omkring på Hjoån.
Kylan från snön
trängde upp genom sulorna på mina tunna tygskor,
men jag kunde inte röra mig.
Apati.
När dina ord rivit mig i bitar,
kunde jag bara stirra ut i luften framför mig.
Jag kände mig så tung inuti,
som om du varit mina vingar
och nu hade du klippt dem av mig.
En gång för alla? Borta föralltid?

Du kommer aldrig försvinna;

You can erase someone from your mind.

Getting them out of your heart is another story.

Rape me

Sliten
söndersliten
i bitar ligger jag
framför dina fötter.
Förstörd blir jag
i din närhet
blir jag
hel.

Trött
på att du
vägrar förstå
Vad betyder det
att vara så
älskad.

Hur
skulle du
kunna förstå
något så stort.
När hela du skriker
om hur trånga
dina tankar
är.

Vad som helst för dig

Var inte rädd
mina ord
skrämmer men
du måste våga lita
på mig måste
sluta
skydda dig själv
bakom
ditt skal som är tunt
som glas
jag ser dig
genom.
Var inte rädd
dina ord
skrämmer inte mig som
du tror
att jag skulle vända
på klacken
men jag skulle
älska
dig.

I say twice, I say thrice, I say four times

Rastlösheten krälar och kryper i mig
en känsla som man inte kan beskriva.
Ändå sitter jag här som förlamad.

Låt mig växa härifrån
nu är rätta tiden
att ta de stora stegen.

Se mig själv i ett annat sammanhang
med ett annat synsätt, annan attityd.

Utanför kommunens gräns skulle jag leva.
Och inte bara tappert försöka överleva.

Du gör mig lugn, Jag klär i din andedräkt

Kent studsar mellan mina väggar.
Ensamheten blir mer påtaglilg,
men också mer behaglig.
Jag drar ner persiennerna
av rädsla. För dagsljuset.
Jag gömmer mig,
kryper djupare in i mig själv.
Alla löften jag skapar
bara för att bryta.
Och ni vet, och jag vet.

Om Jag förlorar dig, så förlorar Jag synen
Om Jag förlorar dig, då har Jag ingenting kvar
Förlåt mig men Du är allt Jag har

Gå inte längre, lämna mig inte.
Jag vet att jag svikit dig, inte lyssnat.
Jag ska ändra, förändra.
Jag ska stå vid mitt ord.

Vem om inte du

Tyngden
hörs i fingrarnas slag mot tangenterna.
Jag skriver ord som; lärdomar och erfarenheter
och vet att jag inte på något sätt skulle kunna
applicera orden på mig själv eller vad jag gör.
Det ligger bitar av söndersmulad mascara
under fransraden, och tåren orkar inte riktigt
hänga kvar,
så som jag inte riktigt orkar
hänga kvar
vid ett omtöcknat medvetande utan återigen
faller ner i en otrygg sömn, förföljd av psykopater.

Two pills just weren’t enough

Kan du förstå?
02:10 och jag står naken och betraktar min spegelbild
med ett glas juice i handen. Annanas och apelsin.
För varje liten klunk kan jag föreställa mig den gula vätskan
rinna ner genom halsen. Ut i vener och artärer.
Där sockret klumpar sig som bulor över min hud.
Det dröjer innan lugnet infinner sig igen,
jag ser skuggorna som värmeljusens lågor skapar
på väggarna spelar de som teater för mig.
Jag förstår knappast själv vilka stora känslor
det är som vilar inuti mig hela dagar för att komma fram
om nätterna.
Om nätterna
är jag vettskrämd för jag tappar mig själv
i det dammiga, mörka hörnet av mitt medvetande.

I light a cigarette 'cause I can't get no sleep

Febrilt famlande
tre år gjorde ingen skillnad
jag vet fortfarande inte
vem jag är

Överallt ser jag spåren
som skuggor mot väggen
en innerlig önskan
att skada att såra
ingen annan utom mig själv

Jag har inte tagit steget
inte gått vidare
fortfarande nedtryckt av
ett alltför stort självhat

Om han visste att det var hans fel den här gången...

She's caught between the ocean and the bear upon the beach

Mina dagar blir mer och mer innehållslösa
och allt oftare slutar kvällarna i tårar.
Jag kommer trilla dit igen.
Såra er som jag gör.
Ett beteende jag upprepat så många gånger
att det gränsar till ironi.

Maybe we're all dying

Du säger ångest
och tror att det är något slags superlativ.

You can't escape nowhere

Jag vill inte,
men kan ändå inte låta bli

Utvecklas baklänges
och andas nostalgi

Lever inte i nuet
och vill aldrig mer sova, vakna, leva, dö

Förtvina, försvinna
och till slut förlora

För vi byggde luftslott
och förstod inte att det skulle ta slut

Jag kan inte döda minnen
och jag slutar aldrig hoppas

Ibland slutar man inte älska
ibland älskar man bara desto mer

I'll fake it through the day

Det känns inte i hjärnan lika mycket som i kroppen.
En slags lättnad. Som att det säger
"Du kan göra vad du vill"
Men jag vet att det inte är sant, för jag vet hur det känns när ångesten och paniken växer inuti bröstet - oftast helt utan anledning.
Ibland får jag för mig att det aldrig kommer sluta,
och det är som en trygghet.
Att veta att vad som än händer i framtiden
så kommer jag alltid ha något att falla tillbaka på,
någon att vara.

En identitet.