Den enda tanken nu är
fylld av självhat.
Och det enda varma i min så iskalla kropp,
är tårarna som strömmar ner för kinderna.
Jag vill säga;
STOPP!
Jag klarar inte mer.
Men det går inte, det är omöjligt.
Orden kommer inte ur min mun och istället
ligger jag här på golvet och dränker mig själv.
I tårar och panikkänslor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar