Jag satte ner blyertsspetsen mot pappret,men inget hände,
handen gled inte framåt för att forma ord.
Stilla, med spetsen mot pappret.
Och plask så träffade den första tåren pappret.
Då glider pennan, far över det tårvåta provpappret. Ett grått blyertsstrack från vänster till höger, blir svagar och försvinner över kanten och ut på bordet.
Alldeles stilla sitter jag, som om jag var rädd att skrämma någon. Men rummet är tomt, sånär som på mig. Och högar med matematikböcker.
Jag hör steg utanför dörren, spänner hela kroppen av rädsla.
Snälla, låt det inte vara min lärare.
Jag hör någon smälla i en toalettdörr och jag rycker förskräckt till.
Vill gömma mig under bordet, som ett litet barn.
Med ryggen mot dörren och de små fönstret sitter jag med ett tomt provpappet materialförrådet. Förargad på mig själv över att det enda spår jag lämnar på pappret är bulorna som blir när mina tårar torkat. Inga långa mvg-svar, inte ens halvkorta g-svar kan jag förmå mig till.
Bara tomma rader.
Och sen är blyertsspetsen på armen.
Gnager djupare ner i huden. Röda ränder framträder längs med handlederna. H:ets konturer fylls i till hela armen hettar och bränner.
När jag hör steg utanför dörren drar jag snabbt ner ärmen på tröjan och smärtan skär genom hela kroppen. Ömmar och svider.
Jag förstår vad jag precis gjort. Plockar i pennorna i pennfacket och stänger det. Reser mig fort, stolen vippar till och faller bakåt. Jag fångar den i farten och rusar ut genom dörren. Med ögonen på tårna smyger jag in till läraren i klassrumet. Lämnar provpappret. Viskar att jag inte mår bra och glider fort ut genom dörren.
Trappan
korridoren
skåpet
cafeterian
toaletten.
Hey you, out there in the cold
Skakar yoghurten, drar av locket.
Sked, efter sked.
Dom har för små skedar!
Jag hinner inte,
det går inte fort nog.
Don't give in, without a fight
Tårarna kommer igen,
när jag slänger den tomma förpackningen i papperskorgen.
Jag skakar där jag sitter på toalettlocket.
Och inget fyller min tomhet
lika bra som mat.
But it was only fantasy
Pappret kring kexchokladen försvinner,
följer efter yoghurtförpackningen.
Första biten låter jag smälta i munnen,
en kort stund, innan jag biter i det krispiga kexet.
Jag släcker lampan.
The wall was too high as you can see
No matter how he tried he could not break free
And the worms ate into his brain
Någon rycker i dörrhandtaget,
jag hör fniss, skratt och prat utanför.
Jag hör mina klasskompisar
på väg mot matsalen
utan mig.
Utan att ägna mig en tanke.
Petra, vem?
Stelnar till för ett par sekunder.
Petra, vem?
Det här är inte Petra,
som sitter gömd på toaletten.
Always doing what you're told, can ya help me?
Sista biten försvinner ner mot magsäcken
samtidigt som musiken tonar ut.
Jag reser mig,
låter iPoden falla till golvet.
Sladden lossnar.
Tänder lampan,
ser mig själv i spegeln,
låtsas som om inget har hänt.
Lämnar toaletten
jag är som alla andra.
De senaste fyra minuterna och fyrtioen sekunderna har aldrig hänt.
Together we stand, divided we fall
