Bones sinkin' like stones

Du är inget hot mot mitt välbefinnande längre.
Säg vad du vill men för mig är du skrapsår på knäna och kvävda skrik på hjälp. Du tröttnar visst aldrig. Att sparka mig i knävecken har blivit din fritidssysselsättning. Jag tror att du älskar att se mig nedbruten. Därför och enbart därför blir dina ord till lögner i mina öron. Därför och enbart därför tänker jag inte ägna ytterliggare en sekund att ursinnigt hata dina ord. Den dagen du förstår vad du gjort med mig och den dagen jag törs förlåta dig... Den dagen lär vänta ytterliggare ett tag.

Vi är förlorare

Hur skulle du kunna förstå
förstå att världen existerar
även utanför dina väggar
med blå tapeter och skrynkliga lakan
där tryggheten blandas med förakt
och andetagen alltid är tyngre
än de skulle varit någon annanstans.

Jag försöker skapa mening och sammanhang
men famlar blind mellan trädtoppar och vågskvalp
hur skulle du kunna förstå
förstå att för mig är världen redan ett lagt pussel
där du inte riktigt passar in
men jag filar, fortsätter fila
på dina hörn för att kunna sätta dig
i ett sammanhang och inte bara ha dig famlande
mellan trädtoppar och vågskvalp.