Fritt fram

No I won't do it some more, doesn't make any sense
If it can't be like it was, I've got to let it rest
I don't want what I did, I had a change of tense

Kanske sårar det mer,
när jag inte gråter efter dig.
Men jag kan inte.
För jag känner inte så.
Jag tror du känner igen det, snurret i hjärnan.

Önskningar

Jag såg en stjärna falla i söndags kväll.
När en stjärna faller får man önska sig saker.

Jag önskade bara en enda sak.
Det var inte en snyggare kropp.
Det var inte bättre betyg.
De två sakerna som jag brukade vilja ha allra mest.

Det finns bara en sak jag vill nu.

Jag vill vara med dig.

Skräcken

Jag blir faktiskt rädd på riktig.
Jag pratade nyss med dig om i fredags.
Hemska hemska fredag.
Jag hade en såndär vidrigt äcklig kväll som jag bara vill förtränga.
Och förtränga och glömma är enkelt,
eftersom jag faktiskt inte vet alls vad jag säger eller gör de där kvällarna.
Det gör mig rädd,
för mig själv.
Jag som behöver kontrollen, mister både
kontroll,
förstånd och
verkligheten de där kvällarna.
Jag minns bara hur jag grät och grät och grät.
Och hur jag till slut somnade av utmatning efter att ha kollat på
Amelie från Montmartre (för sjuttielfte gången).

Jag kan inte minnas
känslorna
orden
tankarna
handlingarna
tårarna

Sluta skrämmas!!
Jag vet att jag måste ha sagt kontiga saker,
saker som hade gjort vem som helst galen, arg, nervös eller bara irriterad.
Och ändå fick du, du av alla vackraste människor, utstå.
Men med vänner som sviker,och tårar som rinner, finns det bara en utväg.
En utväg som jag inte har något emot att ta.
För jag älskar att höra dina tröstande ord.
De läker bättre än något annat.
Du läker mig bättre än någon annan.

Men jag är fortfarande rädd.
För nästa kväll...