Vem om inte du

Tyngden
hörs i fingrarnas slag mot tangenterna.
Jag skriver ord som; lärdomar och erfarenheter
och vet att jag inte på något sätt skulle kunna
applicera orden på mig själv eller vad jag gör.
Det ligger bitar av söndersmulad mascara
under fransraden, och tåren orkar inte riktigt
hänga kvar,
så som jag inte riktigt orkar
hänga kvar
vid ett omtöcknat medvetande utan återigen
faller ner i en otrygg sömn, förföljd av psykopater.

Two pills just weren’t enough

Kan du förstå?
02:10 och jag står naken och betraktar min spegelbild
med ett glas juice i handen. Annanas och apelsin.
För varje liten klunk kan jag föreställa mig den gula vätskan
rinna ner genom halsen. Ut i vener och artärer.
Där sockret klumpar sig som bulor över min hud.
Det dröjer innan lugnet infinner sig igen,
jag ser skuggorna som värmeljusens lågor skapar
på väggarna spelar de som teater för mig.
Jag förstår knappast själv vilka stora känslor
det är som vilar inuti mig hela dagar för att komma fram
om nätterna.
Om nätterna
är jag vettskrämd för jag tappar mig själv
i det dammiga, mörka hörnet av mitt medvetande.

I light a cigarette 'cause I can't get no sleep

Febrilt famlande
tre år gjorde ingen skillnad
jag vet fortfarande inte
vem jag är

Överallt ser jag spåren
som skuggor mot väggen
en innerlig önskan
att skada att såra
ingen annan utom mig själv

Jag har inte tagit steget
inte gått vidare
fortfarande nedtryckt av
ett alltför stort självhat

Om han visste att det var hans fel den här gången...

She's caught between the ocean and the bear upon the beach

Mina dagar blir mer och mer innehållslösa
och allt oftare slutar kvällarna i tårar.
Jag kommer trilla dit igen.
Såra er som jag gör.
Ett beteende jag upprepat så många gånger
att det gränsar till ironi.