Korsberga 12 --->

Ikväll var världen grå.
Jag susar fram över den grå asfalten med dess sprickor och bulor.
Jag susar fram och lungorna fylls med de grå blommorna, de grå träden och den grå, grå vindens dofter. Det fyller mig till bredden av gråhet och gör mig gråast.
Utan dig vid min sida förblir jag enbart grå och dina ord ekar i mina öron.
"Egentligen verkar det som du tycker om att må dåligt eftersom att du inte tycker att du förjänar att må bra, och det är dumt."

I fyrtiotre och en halv timme nöjde jag mig.

Sedan lyftes jag över kullarna, sedan flögs jag nedför backarna.
Gråtandes, svettandes tvingades jag att trampa varv efter varv.

Stubbe efter stubbe kom till liv men dog lika hastigt när jag närmade mig. Men en grävling mötte jag faktiskt, den ryckte förskräckt till och pinnade fort in i skogen när den hörde mig komma nedför backen på min lila cykel.

När jag passerat skyltarna som berättade att jag nu var inne i Korsberga, bromsade jag cykeln och vände tillbaka. Tolv kilometer tillbaka.

Jag klänger mig fast vid morgonens vackraste färger

Kvällen tog inte slut när jag hade stängt av datorn och släckt alla lampor.
Kvällen började när jag med joggingskorna i handen smög ut genom altandörren.

Jag fyllde natten med mina rispiga andetag,
jag sprang med starka, lätta steg.

Vid Hammarsvägen stod cykeln jag hade lämnat där tidigare på dagen,
vid busshållplatsen.
Jag stoppade nyckeln i låset och vred om.
Klick, och låset föll tillbaka.

Jag tvingade på den tidigare så lugna, tysta natten mina snyftningar, mina hulkningar och den eviga hostan som retas med mig där jag satt på cykeln.
En lägre växel
betyder
fler varv på tramporna.
Mer jobb för benen.

Stubbar blev till män, buskar till hundar och avbrutna blommor till ormar.

Natten tog mig långt bort, eller var det egentligen jag som tog natten?
Tvingade mig på den, lät den ovillkorligt lyssna till mina desperata, yrande samtal med mig själv.
Inte förrän 31 minuter hade förflutit, inte förrän skriken i mig hade tystnat,
inte förrän jag hade vänt för att cykla tillbaka
såg jag hur morgonen blygt hade smugit sig fram, mellan rosenbuskar och björkar.

Nattens tusentals blågrå nyanser klädde sig istället i morgonens vackraste färger;
orange, aprikos, rosa och där vatten mötte mark låg strimmor av lila.
Fortfarande klängde blågrå molnsjok sig fast vid trädens toppar,
som om de var rädda att segla iväg med vinden, försvinna.

Och jag är molnsjoken inatt.
Jag är så rädd.
Jag klänger mig fast vid det jag föreställt mig vackert.
Jag är rädd att segla iväg och försvinna om jag inte får vara tillsammans med de vackra morgonfärgerna. Släpper jag mina morgonfärger, seglar jag då iväg till en Ingenhet?

Tanken på att jag skulle bli en ingen skrämmer mig.
Morgonfärgerna gör mig till en någon.

16 minuter och 11 sekunder

Jag har just lagt drygt en kvart på att äta en halv banan.
Det går inte alls bra...

Tragiskt vacker

Tyvärr finns det inget kvar av nyponsoppan som var min middag ikväll.
Den hann bara ner, och sedan upp.
Jag hatar att spy.
Det är hemskt att sitta där, lutad över toalettstolen och se den glänsande vita bottnen i toalettstolen. Skräck över att inte veta vad som kommer och ner det kommer. När munnen sedan reflesxmässigt öppnas och man blir tom, tom, tom. Svetten och tårarna. De förbannade tårarna kommer fortfarande, trots att anledningen var logisk. Det var inget frammanat, ändå kom de hårda, tysta tårarna. Rullade över mina hettande kinder. Hängde där och dinglade innan de förtvivlat släppte taget och följde efter nyponsoppan.
Jag tryckte sakta ned spolknappen, hörde hur allt försvann iväg. Vred mig långsamt och satte mig på toalettlocket. Såg mig i spegeln, "Hur kan man se så tragiskt vacker ut med luggtesar klistrande mot panna, ögonfransar ihopklistrade av gråt?", tanken for genom mitt huvud. Jag satt där och kände mig ovanligt nog vacker.
Vacker och tom.
Jag borstade tänderna tills tandköttet brände, låste upp dörren och stapplade ut till matbordet. Slog mig ned, igen. Framför mig stod en halvfylld tallrik kvar. Smält grädde bildade ett virvlande mönster i den blaskigt röda soppan.