Ikväll var världen grå.
Jag susar fram över den grå asfalten med dess sprickor och bulor.
Jag susar fram och lungorna fylls med de grå blommorna, de grå träden och den grå, grå vindens dofter. Det fyller mig till bredden av gråhet och gör mig gråast.
Utan dig vid min sida förblir jag enbart grå och dina ord ekar i mina öron.
"Egentligen verkar det som du tycker om att må dåligt eftersom att du inte tycker att du förjänar att må bra, och det är dumt."
I fyrtiotre och en halv timme nöjde jag mig.
Sedan lyftes jag över kullarna, sedan flögs jag nedför backarna.
Gråtandes, svettandes tvingades jag att trampa varv efter varv.
Stubbe efter stubbe kom till liv men dog lika hastigt när jag närmade mig. Men en grävling mötte jag faktiskt, den ryckte förskräckt till och pinnade fort in i skogen när den hörde mig komma nedför backen på min lila cykel.
När jag passerat skyltarna som berättade att jag nu var inne i Korsberga, bromsade jag cykeln och vände tillbaka. Tolv kilometer tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar