Jag är på botten.
Jag är helt apatisk inför det faktum
att medan jag tvingar tillbaka tårar,
att medan jag ljuger mig söndrig,
så seglar ett liv förbi.
Jag missar dag efter dag för jag är så uppe i mig själv.
Så rädd att förlora något som aldrig går att vinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar