Jag kan inte med säkerhet svara
är det mitt hjärta som slår så hårt och högt
eller är det dunket från ett uteställe jag hör?
Lika medveten är jag om att jag inte borde sitta där
som att du inte kommer till mig ikväll,
och lika medveten är jag om att du inte saknar mig
som att jag lärt mig att inte ta dig på orden.
Trots det sitter jag på en parkbänken
lyssnar på ljudet av mitt hjärta och dunker från musiken
tänker att du har inte egentligen svikit mig,
jag känner mig inte övergiven och du har inte svikit mig.
Du har, till skillnad från mig, bara inte berättat
om varje andetag, varje steg eller varje tanke.
Trots allt kommer du inte till mig i natt
och även om du gör kommer jag inte öppna för dig.
Jag är övertygad om att du då kommer göra mig besviken
fastän jag tvingar mig själv att inte bli det
så kommer du till slut ändå göra mig besviken.
Jag vet, du tänker inte på mig i denna minut
men jag har tänkt på dig varje minut sedan jag vaknade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar