Håll dig borta från elden

det brinner bakom mina ögonlock
allt det blå-grå har blivit rött och kliar
sönder i halsen men ändå mest
mellan tankarna på
för många rökta cigaretter och nostalgi
när vi satt mittemot varandra i soffan
och sjöng att
jag måste vara galen jag har aldrig känt så mycket som jag gör när jag är med dig
men kanske var det inte jag
utan du
som var den galna
som ens vågade möta min blick
vågade låna mig din säng
vågade låna mig dig själv
vågade låna mig allt utom vilkorslös kärlek
det enda jag aldrig skulle be dig om
för jag vet ju, du vet ju, alla vet ju;
håll dig borta från honom han kommer att såra dig
du bedövade mig med dina färglösa ögon
och tomma men vackra formuleringar
vet du, dina läppar smakade salt den där första dagen
det var mina tårar som du redan visste
skulle komma och du kunde inte förmå dig
till något annat än att vara tyst
för prata var det enda du var riktigt bra på
förutom att hålla om mig
tätt intill din egen kropp med fräkniga axlar
och när du andades bredvid mitt öra
vibrerade hela min kropp
men när jag andads bredvid ditt öra
vände du dig om och drog täcket om dig
för du var alltid alldeles för rädd för
att låta dig förföras
av en enkel, ointelligent och alltför självdestruktiv människa
jag tror jag halvt dog i dina händer
på dina salta läppar och fräkniga axlar
men mest i soffan där vi satt mittemot varandra
och jag sjöng
du har missförstått
jag är inte värd det här
jag har ingenting som du vill ha