Hej ditt as. Jag älskar dig.
Jag minns förra veckan som om det vore århundraden. Jag minns hur du sa att du inte var kär. Men du älskade mig, faktiskt. Och orden ekar som tomma lögner mellan hammare, städ och stigbygel. Jag tror dig inte alls. Jag tror knappt att jag sårar dig. Jag tror vi är såriga båda två och det är nog alldeles för omöjligt att plåstra om. Och du kommer aldrig, aldrig bli kär i mig. Jag vet det nu.
Du kommer nog aldrig förstå, att för mig betyder du himlen, solen och månen. Luften jag andas, marken jag går på, alltsammans vore meningslöst om inte du fanns här med mig. Och nu finns du knappt. Jag vill dränka mig.
Du band en sten om min hals
för att dränka mig i tyngdlösheten
Blubb-blubb-blubb
Luftbubblor på universums yta.
(Jag minns inte om den går exakt sådär för jag har lånat ut boken till Erik...)
1 kommentar:
<3 kräm med mjölk på dig.
Skicka en kommentar