Drip-drop, drip-drop.
Tårar faller från himlen, blöter ner och tynger en morgon fylld av
gröna blad och blommande träd. Den grå himlen känns varm och omfamnade, trots sin bleka grå färg så bullar den upp sig ovanför tallarnas toppar och håller löftet om att finnas där för mig varje dag och varje natt. Dagens väder klär mig förträffligt.
En ensam, orolig natt har förflutit. Så allena i min säng, i min säng som inatt tycktes mig enorm. En väldig bädd av ensamhet. Trots att jag fick knuffas med mina åtta kuddar, trots att jag fick trängas med mina dubbla täcken, så kändes min säng jättelik inatt.
Den extra filten hjälpte inte. Jag skakade fortfarande.
Det var en lättnad när digitalklockan efter otaliga blickar äntligen visade siffrorna 06:45, det var en lättnad att få lämna en säng vars sängkläder snodde sig kring min kropp likt ormar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar