Varför känns det som om världen fortsatt snurra sina vardagliga varv,
medan vi,
vi har totalt stannat upp. Satt fötterna i klistret och inte kommer loss.
Ska jag, eller ska jag inte
rycka och slita i dig, för att du ska komma loss?
Eller trivs du där, med fötterna stadigt på jorden,
där finns det ingen risk att du tar en chans,
där finns det ingen chans att du tar en risk.
Får jag risk på dig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar