att jag inte kan sluta göra fel
är inte fakta värd att upprepas
det är en otvungen självklarhet
så snurrar varvet ännu en gång
med mig som ofrivillig passagerare
ständigt i febrilt sökande
efter ord och meningar
värda att yttras inför dig
för det gjorde ju aldrig skillnad
om jag fanns där eller inte
och du kände aldrig begäret
som ständigt äter mig inifrån
och mitt hjärta slår i tomhet
medan ditt slår för hoppet
du blir aldrig såhär ensam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar