det växer och det bultar
sprider sig som en tumör
mellan skarpa höftben
och tunna nyckelben
vrider sig hatet hårt
kväver vad jag trodde
att jag sakta byggt upp
jag river sönder igen
allt detdär jag litade på
väcks till liv igen
i en kropp som känns
alltmer döende
att känna hjärtat slå
en känsla jag saknar
när du andas
intill mitt öra
tänker jag bara
att det är fel
hur ska jag kunna laga
allt det där trasiga
inuti utanpå och runtomkring
du viskar ord
som ekar mellan
ett tomt hjärta
och hjärnan
där ingenting längre
är förståeligt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar