Jag orkar inte tänka
det dunkdunkdunkar bakom ögonlocken
Snuvig i näsan
hjärnan
hjärtat
och kanske lite i tårna
Men det kan inte hjälpas
för jag kan ändå inte stanna hemma idag.
Det är som att vrida en disktrasa
eller bara som att krama någon för hårt
Jag liksom skrynklas ihop
I huvudet
och i benen
För jag orkar inte stå upp
det vingelvingelvinglar och jag tappar grepp
Greppet om verkligehten flöt iväg
Rann ut i sanden
Sandkorn mellan tankarna och det skavskavskaver
Varför måste jag titta ut genom svullna ögon
kan jag inte få flyta iväg?
Människor som mig tycks kunna försvinna obemärkt
men det är fel
för de säger att jag är saknad
men de ljuger mig på halsen
för sanningar når inte mina öron
sen jag stängde dem för världen.
Blunda.
Regnbågar, glitter, fyrverkerier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar