Det rycker i kroppen och jag är rastlös.
Går fram och tillbaka till köket för att om och om igen konstatera att kylskåpet inte innehåller vad jag dör efter att få nu. Smaka, känna, lukta.
Choklad.
Jag börjar snart gråta om jag inte får choklad,
nej,
vänta.
Jag gråter ju redan.
Osynliga tårar tjocknar i min hals, fingrarna går som raketer över tangentbordet för att inte hjärnan ska hinna tänka på chokladchokladchoklad.
Jag tror jag bryter ihop.
Jag tror att jag är allvarligt störd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar