Jag har ägnat den närmsta timmen åt att gråta.
Gråta, göra situps och gosa med nallen Hennka.
Legat som apatisk i flera minuter och bara kännt tårarna rinna från ögonvrån, längs med kinden för att landa i håret. Känna sig hopplös och krypa ihop i fosterställning på mattan. Klappa Hennka över den mjuka pälsen, borra näsan långt in i magen och bara känna doften av kärleken. Kärleken som inte är här, utan långt långt borta. Jag känner mig vidrig inifrån och ut. Aldrig tillräcklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar