coughing colors

Det snurrar till.
Magen, huvudet, hjärtat.
Jag skäms.

Alla luftballonger som flugit längs din rygg.
Så sitter jag här, stirrar på en grå himmel.

Saknar dig litegrann ibland.

Tänker; kanske borde det inte alls vara såhär.
Men så har det kommit att bli. Och måste vara.
Fortsätta vara. Spotta ödet i ansiktet igen.

with your face turned to the bedroom-lamp

Ångesten. Tillbaka igen. Som en blöt filt lägger den sig. Över allt förnuft. Det går inte att andas. Och jag tänker; varför? Igen.

You said you weren't afraid to die.

Det är såhär det känns
att gå helt sönder.
Att falla samman.
Fast i en återvändsgränd
och inga ord kommer över dina läppar.

until i'm out of breath

Klarar det inte.
Tänker, du får inte.
Tänker, du måste ut.
Tänker, varför?

No one would riot for less

Ibland blir det bara för mycket.



Du vet att jag vill ha dig tätt, tätt intill mig. Jag bryr mig inte om din tomhet. Jag är lika tom själv. Så du säger att jag är fantastisk. När det enda som får mig att känna mig fantastisk är när du rör vid mig. Jag vet inte vad det är med dig. Men det är något. Något som ingen annan före dig har haft. Något som får mig att tappa bort mig själv litegrann. Och önska jag vore någon annan. Någon bättre. Men det spelar ingen roll. Det enda som spelar roll är att jag ibland får ligga intill dig när du somnar. Och hur du utan att veta om det lägger armen om mig i sömnen. Mer än så begär jag inte. Mer än så vill jag inte ha.