Time to pretend

Hade man kunnat stanna tiden hade jag nog stoppat min här. När pappa skulle bygga en sandlåda till mig, när ens grannar var ens bästa vänner och man inte brydde sig om att man hade en på tok för stor keps. När livet var lite mer bekymmerslöst.

one of those people

det växer och det bultar
sprider sig som en tumör
mellan skarpa höftben
och tunna nyckelben
vrider sig hatet hårt
kväver vad jag trodde
att jag sakta byggt upp

jag river sönder igen

allt detdär jag litade på
väcks till liv igen
i en kropp som känns
alltmer döende

att känna hjärtat slå
en känsla jag saknar

när du andas
intill mitt öra
tänker jag bara
att det är fel
hur ska jag kunna laga
allt det där trasiga
inuti utanpå och runtomkring

du viskar ord
som ekar mellan
ett tomt hjärta
och hjärnan
där ingenting längre
är förståeligt

Don't be so amazing or I'll miss you too much

So I just won't be late
The window closes, shock rolls over in a tidal wave
And all the color drains out of the frame
So pleased with a daydream that now living is no good
I took off my shoes and walked into the woods
I felt lost and found with every step I took

Je ne sais pas

Lyssnar på Je ne sais pas med Joyce Jonathan om och om igen, dricker förfärliga mängder te och går längre promenader än mina skoskav tål. Allt för att ta mig så långt ifrån verkligheten som möjligt.

Utan svar

Sitter fast.
Kommer varken fram eller tillbaka.
Får aldrig svar på Frågan.