Destruktiv
som jag är.
Måste jag
tänja på gränserna
helst
tills de spricker.
Eller lite till.
Kontroll
som har tagit mig
till sin slav.
Kväver jag allt
levande
inuti
utanpå
och
omkring mig.
Det är inget fast.
Ingen punkt.
Det här flutit ut
överallt omkring.
Breder ut sig.
Sipprar in i varje springa.
Knölar sig in som grus i skon
eller som myggbett på benet.
Skaver.
Förstör allt som hade kunnat
leva.
Det ända jag inte gör
av rädsla
att mista
kontrollen.
Jag förstör.
(Är det menat så?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar